Det här blev en lååååång dag
Ja, min dag började imorse när jag, som jag skrev i inlägget innan, missade bussen. Kom sedan till jobbet och stämplade in kvart över sju. Jobbade på inne och åkte sedan ut. Egentligen var det inte så jobbigt, men igår sprang jag en runda med portar och det kändes i kroppen idag. Jag är inte i storform kan man ju konstatera. Dessutom är det nu elfte dagen i rad som jag jobbar. Det gör ju sitt lilla till också.
Idag kändes det som att musklerna dött undan och benen knappt bar mig. Ett tag trodde jag nästan seriöst att jag skulle dö, eller kanske inte dö, men åtminstone halvdö. Nu vet inte jag vad halvdö är utan ni får fixa till en bild av det i era hjärnor. Fortsätter köra på och får se något väldigt vackert när jag hade solen framför och det som snöade små små kristaller. Det var otroligt vackert och det var ungefär när solen höll på att gå ned. Oslagbart! Synd att det aldrig hade kunnat gå att fånga på bild.
Efter det vackra inslaget kom en enorm rå kyla som jag trodde skulle ta kål på mina fingrar. Kylan som trängde igenom alla kläder och isade till blodet på mig. Det var fruktansvärt, men det är bara att köra på för att bli färdig. Jag kom in igen kl kvart över fem och började packa det jag ska köra imorgon. Trött och helt slut stämplade jag ut kl 18.18 och nu sitter jag här.
Mitt största problem just nu är om jag ska lägga mig på en gång, gå och ta en dusch eller köra på lite soffhäng. Soffhänget brukar gå bort för jag har inte tålamod att sitta framför TVn, duscha vill jag ju göra och sängen började ropa på mig redan strax efter jag klev upp i morse.
Idag kändes det som att musklerna dött undan och benen knappt bar mig. Ett tag trodde jag nästan seriöst att jag skulle dö, eller kanske inte dö, men åtminstone halvdö. Nu vet inte jag vad halvdö är utan ni får fixa till en bild av det i era hjärnor. Fortsätter köra på och får se något väldigt vackert när jag hade solen framför och det som snöade små små kristaller. Det var otroligt vackert och det var ungefär när solen höll på att gå ned. Oslagbart! Synd att det aldrig hade kunnat gå att fånga på bild.
Efter det vackra inslaget kom en enorm rå kyla som jag trodde skulle ta kål på mina fingrar. Kylan som trängde igenom alla kläder och isade till blodet på mig. Det var fruktansvärt, men det är bara att köra på för att bli färdig. Jag kom in igen kl kvart över fem och började packa det jag ska köra imorgon. Trött och helt slut stämplade jag ut kl 18.18 och nu sitter jag här.
Mitt största problem just nu är om jag ska lägga mig på en gång, gå och ta en dusch eller köra på lite soffhäng. Soffhänget brukar gå bort för jag har inte tålamod att sitta framför TVn, duscha vill jag ju göra och sängen började ropa på mig redan strax efter jag klev upp i morse.
