Real Time Analytics

Livet På En Kant

Men fatta mr X, jag är en sur jävla bitterfitta just nu. Get it?

Publicerad 2011-08-30 19:15:06 i Vanlig vardag,

Nu ska jag förklara en sak för er här. Eller innan jag är färdig kommer det att ha blivit flera saker.

Det är tisdag idag. Ni vet dagen då jag känner mig halvt om halvt död. Idag slutade jag klockan 14, hade hunden och tyckte väl att en promenad mellan jobbet och stallet på ca 5 km kunde vara lämpligt. Två flugor i en smäll. Rasta hunden, han kan nämligen springa lös nästan hela vägen samt förflytta sig från plats A till plats B. Hunden var slut före mig kan säga.

När jag väl kommer till stallet tror ni inte denna mr X var där? Jojo minsann. Tror ni jag tyckte det var så kul? Inte alls faktiskt. Jag är kvinna - han är man. Kvinnan är sur på mannen vilket leder till att hon inte vill träffa honom. Speciellt inte när kvinnan fortfarande är inne i stadiet "du kan brinna i helvetet" på surhetsskalan. Varför är han så dum att han tycker att det passar att dyka upp just då? Mitt tips hade varit. Vänta iaf en vecka till. Har du tur har det gått över.

Jag skyndar mig givetvis in i stallet för att med största möjlighet hoppas att han hinner åka innan jag måste göra något. Efter bara en kort stund åker han iväg med ena bilen. Yes, tänker jag, han kanske åkte. Tassar ut, men nej, nej, den andra bilen står kvar ute vilket är ett säkert kort för att han kommer tillbaka. Det gör han också. Parkerar bilhelvetet så att jag inte kan passera med mindre än en meter ifrån för att kunna komma till mina hästar. Om jag blev glad? Nej, verkligen inte, kan jag ju meddela.

Sätter på vattenslangen för att fylla vatten till mina hästar. Naturligtvis vill jag fortfarande inte passera förbi honom, så jag tar långa vägen runt hela stallet, genom en hage bara för att komma fram tio meter på andra sidan av hans bil - dock på rätt sida för att fylla vatten till mina hästar. Allt frid och fröjd, eller nej, vänta nu, någon har lagt vattenslangen på andra sidan bilhelvetet. Ingen återvändo - måste passera bil.
 
Jag har en regel och den lyder: Man hälsar alltid på ALLA och säger alltid hejdå till ALLA. Likaså här. Självklart hälsar jag när jag passerar. Han hälsar tillbaka. Tyvärr kan jag inte meddela reaktion då jag passerade snabbt utan att vare sig titta åt hans håll eller vända mig om. På vägen tillbaka såg jag honom inte ens. Fyller vatten - länge! Vilar lite i gräset och jag hade kunnat ge vad som helst för att få sova en stund där.

Sedan när jag packar ihop vattnet och är färdig kommer han och ska prata med mig. Men vafan liksom! Fatta att jag fortfarande är en bitter jävla surfitta. Jag är sur för helvete!!!! Fatta, det är dumt att prata med mig när jag är sur. Jag är otrevlig! Vi kan nog summera den lilla konversationen som att jag gick, han frågade saker, jag gick, han frågade mer, jag gick, jag var inte trevlig, jag var sur, jag gick, han frågade. Jag frågade faktiskt också en sak: Är det dina påsar eller? Ja, alltså det låg några IKEA-kassar bredvid hans bil och jag undrade ju om det var hans eller stallets. Sedan gick jag och han åkte.

Alltså, seriöst. Om man nu vill prata med mig medans jag fortfarande är sur kan det vara smart att vara lite finurlig. Säg något smart. Det finns de som lyckas faktiskt och då brukar jag bli på bra humör igen.

Det värsta är att jag tror att det är bra att prata om saker, men det här är lite jobbigt faktiskt. Även om jag nu inte vill ha något med honom att göra är det ändå dumt att ha något outtalat med någon. Dessutom har jag ett antal frågor gällande hela den här historien som jag skulle vilja ha svar på. Sedan undrar jag naturligtvis. Varför måste han komma och prata med mig igen? Jag vet ju att han läst en del jag skrivit och om jag kallar någon psykfall, tro mig, då ligger man på minus.

Jaja, han kanske dyker upp igen och då kanske jag inte är en bitter jävla surfitta längre och kan få ställa mina frågor. Dessutom borde män lära sig vid tidig ålder att det är alltid bra att sätta kvinnan på en pidestal och erbjuder man henne hjälp. Då ligger man på plus ganska snabbt igen. Nu när jag tänker efter, om han hade frågat. Vill du ha hjälp att bära? Faktum är att det är nog frasen som hade fått mig att stanna upp och inte fortsätta gå. Nu är det ju så att män istället är rädda av naturen och råa kalla jag har nog skrämt honom nu. Nu är det ju så att jag får ju dåligt samvete när jag vet att jag är otrevlig mot någon och vet att jag borde, för min egen skull prata med någon, som i det här fallet då. Det innebär att nu kommer jag att få ångest för att jag inte beter mig enligt konstens alla regler. Fatta hur det är att ha livet på en kant....

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Livet På En Kant

Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela