Vson här igen!
Nu är jag här igen. Det är inte ofta den här datorn är ledig så man kan sätta sig ner en stund och skriva. Oftast sitter det någon lat människa och glor på den här skärmen. Vissa dagar är det till och med så att jag måste komma fram och lyfta på armarna på de som sitter här. Jag vet inte om det är så att armarna vuxit fast i bordet eller vad som har hänt. De skulle kunna ha drabbats av någon muskelåkomma också. Ingenting händer iaf förrän jag lyft upp deras armar med min nos.
Grejen är den att samtidigt som de lyfter armen vrider de även på huvudet och släpper den tomma blicken på skärmen. Det är mycket möjligt att dessa två saker sitter ihop. Jag menar armarna rör sig inte mer än att fingrarna klickar på tangentbordet. Huvudet är som fastklistrad med ögonen spetsade mot skärmen. Människorna verkar helt paralyserade. Det hänger nog ihop det här med huvud-arm. Vilket som är det tragiskt. Det finns så mycket arbete där ute som behöver utföras och de sitter framför en dator. Liv? Nej, jag har kommit fram till att förutom mig har de inget.
Ofta funderar jag också på varför de måste vara ute på jakt var och varannan dag. Alltså den stora tanten hon försvinner på bra jakttid på kvällen och kommer hem på morgonen. Ibland försvinner den lilla tanten på något sämre jakttid under dagen. Jag fattar inte. Så ofta ute på jakt, men aldrig något byte med sig hem. De säger att de arbetar, men jag undrar jag. Ja, inte tar de med mig heller. Jag får bara gå korta jaktturer runt jaktstugan vi förvaras i. De säger att de är jaktledare, men jag fattar inte hur de leder jakten. Jag ska berätta!
För ett tag sedan var jag ute med den stora tanten. Vi skulle gå ut och jaga. Vi tog våran vanliga lilla jaktvända och jag ser värsta bytet. Jag tror att ni kallar det för hare. Jag uppfattar ingen signal från tant att hon uppfattat byte i sikte så jag bestämmer mig omgående för att ta över jaktledarrollen. Jag tar min ände av ledarrepet och börjar springa. Tanten var fortfarande inte med på att vi hittat byte och när det drar i ledarrepet i hennes ände drattar klantarslet i backen. Behöver jag ens säga att vi tappade bytet? Det var illa. Det blev som vanligt. Inget byte betyder att man måste gå och handla på den stora jaktstugan. Den där de förvarar byten som andra tagit. Då får man bara en liten låda med en liten bit av bytet. Ingen blodsmak är det på det heller.
Sedan blir de irriterade när jag vill ha blodsmak och enda stället jag kan få det är på andra hundar. Vore det inte bara enklare att jag var jaktledare varje dag? Utan en klant som ska drutta på arslet.
