Min tur börjar komma tillbaka, eller så är det en ängel
Jag kan inte beskriva med ord hur skönt det var att slippa väckarklockan i morse. Nog för att jag ändå vaknade av mig själv före sju, men just det här med att slippa höra klockan. Idag är jag ledig, men jag har ändå en del att stå i.
Igår skulle en potentiell medryttare komma, men eftersom mitt sms inte gick fram och jag inte såg det blev det ett missförstånd och hon kommer nästa vecka istället. Jaja, sånt som händer antar jag. Igår hade jag lite ångest för en grej, men det var helt i onödan och jag blir lite irriterad på mig själv för att ja upprepar det här ibland. Jag antar att jag inte lär mig eftersom jag upprepar samma sak om och om igen.
Jag har sett lite andra gamla hästar nu och jag måste säga att Norton ser inte alls ut att vara lika skröplig och gammal som de flesta andra. Han är ju pigg, frisk och fräsch. Nu hoppas jag verkligen att jag hittar någon bra medryttare som kan hjälpa till med honom och att han får träna och hålla igång.
Faktum är att igår löste sig ett problem för mig, eller egentligen är det inte ett problem. Det bara blev så att den grejen blev lite lättare ett tag framöver och det hade kunnat bli ett problem. Nu behöver jag inte oroa mig längre utan det löser sig på ett jättebra sätt.
Mitt liv har alltid fungerat så att det bara flyter på. Alla mina problem löser sig utan att jag behöver lösa dem själv. Det är ungefär som att jag har en ängel, vi kan kalla det för det, som bara gör så att det löser sig automatiskt. Allt flyter på och även om jag har lite ångest över potentiella "problem" löser dem sig av sig själv. Ni vet det är den där högre makten som jag tror på. Sedan tror jag också att man måste följa den röda tråden och glida in på rätt spår hela tiden, spåret det är meningen att man ska ta. Nu har jag kommit in på rätt spår, saker löser sig eftersom och allt blir bara bättre och bättre. Ibland när det känns jobbigt brukar jag titta på Norton och säga att jag behöver hjälp. Jag vet att det låter nördigt, men det sjuka är att det bara tar några dagar så har den grejen löst sig också. Norton kanske är min ängel. Om inte annat måste han vara väldigt klok. Vi har delat liv nu i snart nio år och vi har alltid kört så här. Det fungerar. Nu ska jag bara lösa mina stora problem också och det kräver betydligt mer arbete, men det kommer att gå.
Jag läste ett tag sedan om varför vissa människor bryter ihop och varför vissa klarar av svåra saker och går vidare. Det är bara att konstatera att jag är den typen som bara går vidare. Nog för att jag haft mina tunga dagar då allt känts hopplöst, men idag vet jag inte vad som skulle kunna bräcka mig. Made of steal kan man säga numer. Inte ens den jävligaste av jävligaste skulle kunna bräcka min mur. Numer är jag heller inte så bitter utan försöker lösa det som behöver lösas. Jag kommer att lösa även mina stora problem och jag kommer att gå ur dem som en bättre människa.
Igår skulle en potentiell medryttare komma, men eftersom mitt sms inte gick fram och jag inte såg det blev det ett missförstånd och hon kommer nästa vecka istället. Jaja, sånt som händer antar jag. Igår hade jag lite ångest för en grej, men det var helt i onödan och jag blir lite irriterad på mig själv för att ja upprepar det här ibland. Jag antar att jag inte lär mig eftersom jag upprepar samma sak om och om igen.
Jag har sett lite andra gamla hästar nu och jag måste säga att Norton ser inte alls ut att vara lika skröplig och gammal som de flesta andra. Han är ju pigg, frisk och fräsch. Nu hoppas jag verkligen att jag hittar någon bra medryttare som kan hjälpa till med honom och att han får träna och hålla igång.
Faktum är att igår löste sig ett problem för mig, eller egentligen är det inte ett problem. Det bara blev så att den grejen blev lite lättare ett tag framöver och det hade kunnat bli ett problem. Nu behöver jag inte oroa mig längre utan det löser sig på ett jättebra sätt.
Mitt liv har alltid fungerat så att det bara flyter på. Alla mina problem löser sig utan att jag behöver lösa dem själv. Det är ungefär som att jag har en ängel, vi kan kalla det för det, som bara gör så att det löser sig automatiskt. Allt flyter på och även om jag har lite ångest över potentiella "problem" löser dem sig av sig själv. Ni vet det är den där högre makten som jag tror på. Sedan tror jag också att man måste följa den röda tråden och glida in på rätt spår hela tiden, spåret det är meningen att man ska ta. Nu har jag kommit in på rätt spår, saker löser sig eftersom och allt blir bara bättre och bättre. Ibland när det känns jobbigt brukar jag titta på Norton och säga att jag behöver hjälp. Jag vet att det låter nördigt, men det sjuka är att det bara tar några dagar så har den grejen löst sig också. Norton kanske är min ängel. Om inte annat måste han vara väldigt klok. Vi har delat liv nu i snart nio år och vi har alltid kört så här. Det fungerar. Nu ska jag bara lösa mina stora problem också och det kräver betydligt mer arbete, men det kommer att gå.
Jag läste ett tag sedan om varför vissa människor bryter ihop och varför vissa klarar av svåra saker och går vidare. Det är bara att konstatera att jag är den typen som bara går vidare. Nog för att jag haft mina tunga dagar då allt känts hopplöst, men idag vet jag inte vad som skulle kunna bräcka mig. Made of steal kan man säga numer. Inte ens den jävligaste av jävligaste skulle kunna bräcka min mur. Numer är jag heller inte så bitter utan försöker lösa det som behöver lösas. Jag kommer att lösa även mina stora problem och jag kommer att gå ur dem som en bättre människa.
