Livet På En Kant

Min lycka blev precis gjord. Nu tror jag inte att det var på ett sätt som kanske ni tänkt er på. Jag har ungefär sedan kl 19 varit sjukt irriterad på en grej. Tyvärr så irriterad att jag inte ens lyckades kliva upp på någon av hästarna och rida. Jag blir så förbannades trött på en del saker helt enkelt.

Nu när jag är på väg hem från tåget, jag hämtade Vson på perrongen också, träffar jag några grabbar i elva-tolvårs åldern här utanför. Den ena killen ropar "Åhh, vilken fin, jag älskar såna stora hundar, som en varg". Jag börjar le. Sedan frågar han vad hunden heter och jag svarar "Magi". Då svarar killen tillbaka "Sådana som går runt och bär på magi". Det är ju precis det han gör, Magi, annars skulle han inte ibland bli kallad för Trollis och Trollgubben. Han är magisk helt enkelt, till och med killen såg det ju. Nu är jag lycklig igen för jag har fått äran att spendera resten av kvällen med Magi i min närhet.

Snacka om att det är de små sakerna som sätter guldkant på tillvaron. För mig blev nästan den lilla killen "magi" också. Han har typ räddat min kväll nu. Nu känner jag mig glad. Uppriktigt glad faktiskt. Jag hade gärna haft sällskap av någon annan ikväll också, men inte av vem som helst då. =)