Livet På En Kant

Idag har jag blivit nästan helt knäpp. Det känns som att jag har något i ena örat. Det känns helskum i det och ibland låter det konstigt också. Jag har värsta ångest att det ska vara något äckligt som kommit in där. Inte för att jag egentligen tror det, men man får ju som ångest ändå.

Idag tog jag och Norton en sväng i skogen. Det var väldigt trevligt. Han tyckte det var toppenroligt och blev gladare än jag vet inte vad. Tyvärr fick jag för mig att rida iväg i jeans och det blev lite halkigt och inte alls bekvämt. Om man ska rida i jeans måste de ha mer stretch än de här. Imorgon jobbar jag samma tider som idag och ska nog planera så att jag har med mig mat till stallet efter jobbet. Det blir så länge om jag inte äter förrän klockan åtta igen. Lunchen är ju mellan halv ett och ett.

I övrigt är jag lite less på mitt eget liv just nu. Jag är lite trött på mig själv liksom. Sig själv måste vara den jobbigaste personen att vara less på. Jag är ju liksom den första jag ser på morgonen när jag vaknar och varje gång jag tittar mig själv i spegeln. Jag får väl helt enkelt ta och åtgärda delen jag är less på. Svårare än så är det inte. Nu ska jag ta och bänka mig framför tvn för det är Housekväll ikväll. Inte för att jag kollat tv-tablån än, men hockeyn är slut och det borde inte vara något annat.